Andreas Andersson, lärare och biträdande rektor på Thoren Framtid Axona i Kristianstad, gör succé med sina teaterföreställningar. Under sista veckan varje hösttermin kommer han utklädd till olika vetenskapsmän och showar för eleverna.
– Det är många timmar hos frisören den veckan, säger han och skrattar.
På många av Thoren Framtids grundskolor får nästan hundra procent av eleverna gymnasiebehörighet – en viktig nyckel till vuxenlivet. Den här artikeln är en del i en artikelserie om skolornas framgångar och arbetet bakom.
Från höstterminens start sparar Andreas Andersson ut både håret och skägget så han har nog långt till sin teatervecka. Då klipper och färgar han nämligen fyra olika frisyrer och skäggklippningar för att efterlikna olika vetenskapsmän.
– Min frisör har fullt upp den veckan. Men hon tycker att det är roligt för då får hennes frisörelever färga och klippa lite ovanliga saker. Det är ju ganska sällan någon kommer in och ber att få färga skägget, säger Andreas Andersson och skrattar.
Det hela började för drygt tio år sedan då Andreas Andersson började rocka sockarna i olika färger 365 dagar om året. Han funderade över vikten att våga vara – och tänka – annorlunda, så då började han klä ut sig i skolan. Ibland med tuppkam och ibland till färgglad discokula.
– Eleverna uppskattade det jättemycket. Jag vågade ta ut svängarna, säger han.
Så något år efter att den nya Tintinfilmen kom 2011 valde Andreas Andersson att klä ut sig till Tintin en dag och lära barnen om fingeravtryck. Nästa dag var han kapten Haddock och undervisade om navigation och stjärnor – och dagen därpå kom han utklädd till Dupondtarna.
– Jag var båda två av Dupondtarna, jag bytte bara fluga och näsduk i bröstfickan för att bli den andre. Det blev lite sängkammarfars, de sprang runt och slängde i dörrar och sökte efter varandra, säger Andreas Andersson.
Dupondtarna.
Året efter Tintin var det vetenskapsmännens tur att komma på besök – Darwin, Einstein, Newton med flera.
– De gjorde experiment och föreläste om naturvetenskap på skolan. Albert Einstein hade med sig flytande kväve och bjöd på en spektakulär show och Isaac Newton pratade om gravitation och sitt äpple. När Darwin kom hade han med sig klädnypor i olika former som jag hade byggt om i slöjdsalen så att de blev som olika typer av långa och korta näbbar, säger Andreas Andersson.
Han skrev ut en stor karta över Galapagosöarna och lade ut tändstickor och stenar med mera på olika öar.
– Sedan fick eleverna, med hjälp av klädnyporna, ”äta” så mycket som möjligt från den ö de var placerade på. Hur mycket de fick i sig berodde på vilken näbb de hade – var den trubbig eller spetsig? Vilka egenskaper var mest framgångsrika beroende på vilken ö de var? Det blev en historia om evolution och den starkastes överlevnad, säger Andreas Andersson.
Han trodde själv att Einsteins show med flytande kväve skulle vara mest uppskattad – men eleverna tyckte att dagen med Darwin var bäst.
– Den var egentligen den ”enklaste” dagen, men då var å andra sidan eleverna som mest aktiva i undervisningen.
Andreas Andersson måste planera vilka personer han ska spela – och i vilken ordning –utifrån mängd hår och skägg. Han färgar, klipper och permanentar och under veckans gång blir både skägget och håret kortare och kortare.
– Ibland svider det rent i hårbotten av all färgning och permanent, säger Andreas Andersson och skrattar.
Vetenskapsmännen ska också ha olika pedagogiska inriktningar. Någon ska vara en föreläsare där eleverna få sitta och lyssna och ta in, det behövs en entertainer som gör spektakulära experiment samt att eleverna också ska få göra något praktiskt.
– Det gör att minnesbilderna fastnar. Eleverna tycker att det är kul! Men det gäller för mig att läsa på ordentligt om varje vetenskapsman, för jag får extremt många frågor från eleverna!
Pasteur.
Var får du utklädningarna från?
– Jag samlar på mig loppisgrejer under året. Men tonårsdöttrarna har sparkat ut mig från deras garderober, så nu får jag ha utklädningskläderna på skolan!
I vintras blev Andreas kontaktad av en dotter till en vän som skulle fylla 70. Hon bad honom att spela in en videohälsning till mamman – gärna med något utklätt. Vi den tidpunkten hade Andreas inget skägg, så han bearbetade sina stillbilder på vetenskapsmännen med hjälp av AI och fick ihop en rörlig hälsning. Se hälsningen här.