Hösten är här. Aldrig har så många medarbetare, barn, elever och deltagare valt att vara hos oss på ThorenGruppen för att ge eller få utbildning.
För varje år som går ser vi att fler och fler söker sig till oss och att de allra flesta är nöjda med sitt val. Därmed borde väl allt vara fantastiskt, positivt och vi borde bara fortsätta med att utveckla våra verksamheter med stor framtidstro.
Men känslan infinner sig inte till fullo. I helgen kom nyheten att regeringen kommit överens med Vänsterpartiet att införa det förslag Ilmar Reepalu på regeringens uppdrag utrett. Förslaget säger sig ta fram en modell för att begränsa ett bolags möjligheter att göra rörelsevinst. I själva verket handlar det i princip om ett vinstförbud. I ThorenGruppens fall skulle den årsvinst vi skulle tillåtas göra räcka till att betala vår personal lön i tre dagar. Vad händer om vi en period skulle göra negativa resultat om vi bara har en tre dagars lång bromssträcka på oss?
Vi kan konstatera att en majoritet i riksdagen är emot förslaget, så det troliga är ju att ingenting kommer att hända, förutom att vi får en tråkig polariserande debatt om vinster istället för skolutveckling. Med det parlamentariska läge vi har idag känns dock ingenting säkert. Alliansen är inte i sin bästa form och Sverigedemokraterna har ändrat sig i frågan förut.
I söndags såg jag på Agenda på SVT. En av civilministern Ardalan Shekarabis huvudteser var att han nu måste lägga detta förslag för att det är synd (!?) om personalen som arbetar i friskolor.
Det är inte synd om oss som arbetar i friskolor, Ardalan Shekarabi.
Vi har gjort ett medvetet val, vi tror att vi kan göra skillnad, vi tror vi kan leverera något våra elever inte skulle fått om det bara fanns kommunala skolor. I vårt företag kan vi påverka och åstadkomma förändring mycket effektivare än vi skulle ha gjort i ett annat sammanhang. Vi vet vem vår ägare är, vi kan skicka SMS, ringa eller maila honom när vi vill föra fram en ny idé eller när vi vill klaga på något vi inte är nöjda med. Att som Ardalan Shekarabi hävda att det är synd om oss som arbetar i en friskola är nedvärderande. Med dagens arbetsmarknad kan vi få nya jobb relativt enkelt om det skulle vara så att vi ”led” på jobbet dagarna i ända. På samma sätt skulle våra elever kunna byta skola om de ansåg att andra skolor var bättre eller mer attraktiva, men vi har aldrig haft ett större söktryck till våra skolor och har fler elever än någonsin.
Så mina kollegor i branschen, är det inte dags att vi står upp för det vi gör?
När ni pratar med folk i er omgivning, förklara att vinst inte är fult, förklara att det måste finnas vinst för att ett företag ska kunna överleva. Förklara att vi gör skillnad, att vi erbjuder något unikt som våra elever väljer varje dag. Förklara för dem att om förslaget till vinstbegränsning blir antaget, kommer 340 000 elever i Sverige få se sig om efter andra alternativ som inte var deras förstahandsval.
Förklara för dem att kommunerna kommer att få stora problem ta över alla elever som friskolor inte längre kan ta ansvar för. Förklara för dem att regeringen väljer att lägga ett förslag som på ett bräde kommer att urholka valfriheten, detta som en eftergift till (V) och som en del i ett politiskt maktspel som skapats för att överleva i regeringsställning.
Under ThorenGruppens tid inom utbildningsbranschen kan jag konstatera att staten är den stora vinnaren av verksamheten. Staten har erhållit tre gånger så mycket i företagsskatt som ägaren har tagit ut i aktieutdelning. Det är ett faktum som man inte alla gånger kan ana när man lyssnar på Shekarabi eller Sjöstedt.
Johan Wewel, CFO